Cirkeln sluts

Jag har återvänt till min hemstad Helsingfors efter att ha bott i Österbotten i över tre år. Detta är den längsta period jag har varit borta från staden. Därför känns det extra bra att vara tillbaka i Helsingfors – här har jag min identitet, här känner jag att jag kan vara mig själv och här bor de flesta av mina vänner. Den här gången har jag återvänt för gott.

Redan under 80-talet satt jag på tåget till huvudstaden för att hälsa på min storasyster Bodil.  Hon bodde då på Fjälldalsgatan och det var alltid lika roligt att komma dit från lilla Kronoby. En gång gjorde jag faktiskt dagsverke på min systers jobb på Afri Star-kontoret, en organisation som var föregångare till Rejäl Handel.

Hösten 1994 bosatte jag mig i Bortre Tölö i vår släkts enrummare, sedan min syster året innan åkt för att jobba inom biståndet till Moçambique. Under hela 90-talet studerade jag flitigt zoologi och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag hade fester med vännerna, som man brukar under studietiden och jag sög i mig det stora kursutbudet vid Helsingfors universitet. Det var en rolig tid, som studietiden brukar vara.

Under hela 2010-talet har jag stått med ena foten i Helsingfors och andra foten i Österbotten med perioder av jobb inom dagvård och äldreomsorg i Helsingfors, EU- projektjobb och volontärarbete i Österbotten men även perioder av sjukdom och arbetslöshet. Nu sluts cirkeln – jag återvänder till universitetsvärlden efter 10 år, den här gången som anställd och nu är det på den veterinärmedicinska fakulteten. Det känns mycket bra, trots den krokiga vägen har jag kunnat återvända till forskningens värld och tanken är naturligtvis att småningom börja doktorera.  Jag har alltid drömt om att doktorera och nu ser jag möjligheterna för det att förverkligas.

Jag träffade för en tid sedan min gamla professor i zoologi både på bokmässan och i Vik och vi hade goda samtal som vi brukar. Han var en slags mentor för alla sina studenter på Svenska Avdelningen som alltid lyssnade på deras problem och gav dem goda råd. Han sa att han alltid har jobbat inom universitetets och forskningens värld och inte haft möjligheten att pröva på arbetslivets utmaningar i den stora världen. Han uppmanade dock sina studenter att pröva på arbetslivet utanför universitetet med allt vad det innebär. Jag kan bara konstatera att jag har följt min professors råd och skaffat mig en mångsidig inblick i arbetslivets men också arbetssökandets utmaningar. Det har inte alltid varit så lätt, men lär sig även från med och motgångar och kommer fram till en del slutsatser som kan ha nytta av på den framtidens livsbanan.

I flyttlasset tillbaka till Helsingfors följde en nästan 4-årig schäferhona med. Hennes nya urbana liv är verkligen spännande, med asfalt under tassarna och nya hundkompisar varje dag i Författarparken och simturer i Råholmens hundpark. I sinom tid hoppas vi att de övriga familjemedlemmarna flyttar hit från vår gård i Vörå. Gården får bli en motvikt till det urbana livet och en kreativ oas att förverkliga projekt under semestertiden.

Att både ge upp landsbygden för staden eller vice versa fungerar inte för mig Nu har jag äntligen lyckas hitta en sådan lösning där både stads- och landsbygdslivet kan komplettera varandra. Genom ha inblick i båda världarna förstår jag bättre de problem som finns förknippade med båda två. Det ena behöver inte utesluta det andra. Jag måste vara ärlig, jag trivs bättre att bo i Helsingfors. Här känner jag mig hemma.

Ingela Wikman

Projektforskare och suppleant i De Grönas fullmäktige delegation